Spencer satte sig i familjens svarta BMW i väntan på att hennes mamma Veronica skulle skjutsa henne hem från landhockeyträningen. Hon slog på radion på hennes favoritkanal, men slutade lyssna efter bara en kort stund. ”Hur gick det?” frågade hennes mamma efter att hon satt sig i förarsätet. ”Helt okej. Jag har fortfarande ont i ryggen”, svarade Spencer. ”Du får be Ian kolla på det där. Han kan ju sånt.” Sa hennes mamma.
Ian var Spencers systers pojkvän. Han var även hennes coach i landhockeyn, vilket gynnade henne i träningen. Hon var favoriten bland lagmedlemmarna, och hon kunde få tips som gjorde henne bättre. Ian var även utbildad massör, så det fanns inga nackdelar med det. Spencer hade dock alltid haft en liten grej för hennes systers pojkvänner. Ända sedan grundskolan hade hon velat ha de killar Melissa släpat hem, men ingen visste att hon faktiskt hade kysst Ian en gång, för ett år sedan. Förutom Alison, som var den första Spencer hade berättat för. Skulle Melissa få reda på det, skulle hon bli helt förtvivlad.

”Emily?” Ropade Emilys mamma Pam. ”Ja?” svarade Emily. ”Skulle du kunna gå ner med den här korgen till familjen St. Germain?”
Familjen St. Germain var nyinflyttade och bodde några kvarter ner. Pam jobbade med att välkomna familjer som flyttat in i Rosewood, men Emily var inte speciellt förtjust i att ta över hennes mammas jobb. Hon klädde på sig och gick dit. ”Maya. Maya St. Germain” sa en tjej med svart lockigt hår, ett stort leende på läpparna iklädd jeans och t-shirt. ”Hej! Emily Fields.” Sa Emily och sträckte fram handen lite formellt. Hon gav över korgen med fika och kikade på kartongerna som stod uppradade på trottoaren utanför uppfarten. ”Det är din mamma va?” sa Maya. ”Ja, det är det. Hon jobbar med sånt.” Sa Emily och kom på att det lät lite ovälkomnande att säga så. ”Det brukar vara så, men tack! Kan du hjälpa mig med den sista kartongen?” frågade Maya. ”Absolut!”.

De gick in i det hus som Emily varit in i många gånger. Det var DiLaurentis gamla hus. Hennes bästa vän Alison och hennes familj hade bott där ända sedan hon var liten, men inte numera. Inte sedan Alison försvann. Och hon var fortfarande försvunnen.

”Skjutsar du Mike till träningen?” Frågade Ella, Arias mamma. ”Yes.” Svarade Aria. De hade precis kommit hem från Island och alla kartonger stod uppradade på vardagsrumsgolvet. Hennes pappa hade fått jobb där och hela familjen flyttade dit hösten förra året. Nu var de hemkomna och allting var kaos. Aria hämtade sin väska, en jacka och bilnycklarna och gick sedan ut till garaget. ”När ska jag hämta dig?” frågade Aria. ”Klockan sju blir bra.” Svarade Mike, hennes två år yngre bror. Aria släppte av honom och körde till caféet hennes vänner brukade äta på efter skolan. ”Little Sunshine” hette det. Hon gick in och kände den välbekanta doften av nybakat. Hon gick mot disken och beställde en bit skinkpaj och gick sedan och satte sig vid ett tvåmansbord.

”Är det okej om jag sitter här? Det är fullt överallt annars.” Frågade en mörkhårig söt kille, lite äldre än henne själv. Aria kollade sig runt omkring och såg att det fanns tomma bord kvar, men tolkade det som ett ragg och sa sedan ”Ja, det kan du.” Han slog sig ner mitt emot henne och tog fram sin mobil. Det blev väldigt obekväm stämning, men det såg inte ut som om han skulle göra så mycket åt saken, så hon fick väl helt enkelt göra det själv. ”Så, vad gör du på dagarna?” ”Jag pluggar! Till lärare.” svarade han glatt. ”Vad gör du själv?” ”Jag pluggar också. Spelar piano och sjunger.” ”Jaha. Ezra Fitz, heter jag förrästen.” ”Aria Montgomery.” Det plingade till vid disken och hon gick för att hämta sin paj.

Hanna nynnade på en melodi hon hört på radion tidigare i dag medan hon gick armkrok med hennes bästa vän Mona på väg till stans enda köpcenter. Efter att de båda varit skolans töntar, överviktiga och ingen stil alls, så hade de valt att göra en total makeover. De hade gått till frisören, börjat använda de smink de faktiskt redan hade, bytt ut hela garderoben och börjat gå på gymmet och tagit olika pass för att komma i form. Det hade tagit hela sommaren, men det blev en total förändring. Från att vara skolans nördar, var de nu självklara personer på skolans populära elevers fester, killarnas favoriter och hade fått över fyrahundra följare på Instagram. Även om det hade kostat både pengar och svett så var de båda stolta över det de gjort. De gick in på Forever 21 och gick direkt till deras favoritavdelning. Efter shoppingen brukade de gå och fika. Inte för att äta, utan för att man bara gjorde så. De beställde var sin liten kaffe och satte sig vid ett bord för att kunna diskutera allt möjligt – varje gång. ”Har du sett att Aria är tillbaka?” frågade Mona. ”Nae, när kom de?” svarade Hanna. ”Igår tror jag. Mammade hade tydligen sett Ella och Byron på Supermarket.” Sa Mona. ”Undra om hon fortfarande har kvar de där slingorna?” fortsatte Mona.” ”Haha, kanske. Jag vet inte. Fast hon passade faktiskt i de.”

Precis innan de skulle lämna bordet kom en ordningsvakt gående förbi dem. ”Hanna Marin?” Hanna blev genast nervös och tittade på Mona, som tittade tillbaka. ”Ja?” ”Vi har fångat dig på en övervakningskamera. Får jag kika i din väska?” Sa vakten och visade sin legitimation som polis. Hanna räckte fram hennes Pradaväska och kände att pulsen ökade hela tiden. Hon hade ju inte tagit någonting?! Vakten fiskade upp ett läppstift som Hanna aldrig sett förut. ”Får jag se kvittot på detta?”



Vad tycker ni? KOMMENTERA hemskt gärna! Ett "bra" uppskattas otroligt mycket.